En dag skulle jag bli allt det där
På hemvägen såg jag en liten pojke springa ut från porten ifrån hus nummer 10 i ett par fotbollsskor. En liten pojke på kanske knappt fem år. Det första föremålet han såg var en mugg från McDonalds som han rusade mot och sparkade iväg. Han tog sedan upp den, kastade den i luften för att sedan sparka på den igen, igen och återigen.
En liten pojke, vars dröm kanske är att en dag bli fotbollsstjärna. Kanske kommer han att brinna för det, kanske kommer han sluta redan till sommarn. Men han har en dröm, som inte känns alls så långt borta och som känns realistiskt för honom.
Jag önskar jag var fem år gammal och fortfarande kunde se mig själv som balettdansös/dansare. Fast besluten att kunna göra ett fenomenalt danssteg, att nå toppen och lyckas, veta att en dag skulle jag bli det där. Jag önskar att jag var fem år igen, så jag kunde tro på mina drömmar. De stora drömmarna. Varför känns mina drömmar så långt borta nu? Länge bort än någonsin.
Kommentarer
Trackback